söndag, oktober 23, 2005

Kapitel 12

Tusen tankar hann fara runt i huvudet på henne. Vad fan händer nu? Loppet är kört. Vad vill han? Alla av negativ karaktär och Anna väntade med andan i halsen. Men aspiranten var tyst. Tittade lite försynt på henne, log men sa inte halvsju.

Anna insåg att det var hon som måste markera sitt övertag, och i det innebar att avvakta. Låta honom ta första steget för att se vad han tänkt ta vägen med sitt avslöjande. Under en lång stund, som kändes som timmar, hände ingenting. De tittade på varandra under tystnad, båda två envisa som åsnor. Ingen ville ge sig och en tyst maktkamp utspelades. Anna kände hur svetten bröt fram och i magen växte en klump av panik. Men hon bet ihop, tänkte på olika matrecept för att hålla tanken alert men ändå distrahera sig från stundens allvar.

Undrens tid var inte förbi, recepttänkandet hjälpte uppenbarligen för plötsligt började aspiranten svälja maniskt. Blicken började flacka och slutligen öppnade han äntligen munnen. Inom sig jublade Anna ett stort högt yes, men utåt syntes ingenting av hennes triumf.

Det enda aspiranten sa var "jaha", men det räckte. Han visste uppenbarligen inte vad han skulle göra i den här situationen och det var Annas sak att manipulera in honom i det hörn hon ville ha honom. Men oerhört försiktigt så att han kände att han själv tagit sig dit.

Ja Du, sa hon. Nu ramlade Du på något explosivt och frågan är vad Du tänkt ta vägen med det? Devisen anfall är bästa försvar kändes intuitivt som det var rätt grej i sammanhanget. Med tanke på aspirantens tafatthet och lite lätta nördvarning, så var sannolikheten stor att han skulle backa för en stark och pushig tjej.

Mummel och mer flackande blickar kom, men ingen matnyttig information what so ever. Kom igen, pushade Anna. Nu kan Du sätta mig rejält i klistret och frågan är om Du vill det? Eller vill Du dra B.S vid näsan? Valet är Ditt och världen är full av möjligheter, Du måste bara bestämma vilken linje Du ska gå på. A man or a mouse? Vilket gäller för Dig?

Aspiranten började se svimfärdig ut. Han var en rekorderlig stillsam ung man, vars största äventyr var x-rated filmerna på betalkanalerna. Han bodde fortfarande i föräldrahemmet, och njöt av mammas köttbullar. Men innerts inne närde han en dröm, som de flesta unga män. En dröm om att bryta sig loss från mammas kärleksfulla bojor, och ge sig ut i livet. Ta risker och få kyssa vackra flickor. Inte för att Anna var en sådan, men hon var i alla fall av motsatt kön. Och vem vet, hon kanske hade snygga kompisar?

Under några få sekunder dansade alla risker runt i huvudet på honom och tanken svindlade. Skulle någon få veta att han avslöjat Anna och inte anmält henne, så skulle han för evigt vara bränd. Tiden inom poliskåren skulle snabbt och olustigt vara över. Var det värt det?

Han stängde av hjärnan och gick på magkänslan. För en gångs skull var han redo att ta ett omoget beslut. Bara blunda och hoppa rakt ut, från högsta höjd. Ta en chans!

Anna, jag håller käften! Och jag hjälper gärna till! Tärningen var kastad.

2 Comments:

Blogger Humlan said...

Jaaa...! Jag visste det! (eller iaf trodde det)
En sak har jag funderat över;
Varför har du så få namn i dina berättelser???

7:25 em  
Blogger Batbut said...

för då måste jag hålla reda på vad jag skrivit innan! Jag hittar på vartefter jag skriver, så jag gör det lite lätt för mig. Vet ju inte från en rad till en annan vad jag ska skriva...

7:47 em  

Skicka en kommentar

<< Home