Kapitel 5

Att säga att det blev tyst är väl årets understatement. Förmodligen torde inte ens någon blinka, så spänd var stämningen. Big Shot var den som fann sig snabbast, plockade in tjejen och tröck ned henne på en stol. Inte speciellt finkänslig, men förmodligen hade han redan utsett henne till någon form av syndabock. Om än inte mördaren, så hade Big Shot bestämt sig för att hon visste vem det var.

Big Shot tillhörde den mest primitiva av alla män, han gick enbart på de instinkter han själv besatt. Empati var inte ens ett ord för honom, och skulle han förmodan snubbla över det bortförklarades med med fjolligt trams. Och varför leta efter komplicerade, men logiska förklaringar när man kunde hitta ett enkelt, men totalt ologiskt scenario?

Poliskvinnan Anna tillhörde än så länge inte de betroddas släkte, så hon sköts bryskt ut ur rummet tillsammans med aspiranten. Lite vilsen vankade hon tillbaka till sitt rum, tveksam om hon skulle börja rundringningen eller avvakta utfallet av kvällsraggets vittnesmål.

Livrädd för att göra fel, men än mer rädd för att vara overksam började hon planlöst slå upp alla inneställena runt Stureplan. Hon hade en vag plan om att successivt bearbeta av ställe efter ställe, på plats, redan ikväll. Visserligen en måndag, men några var förmodligen öppna.

Det är inte direkt så att klientelet på de här ställena sliter i sitt anletes svett måndag till fredag, och enbart festar på helgen. För många av dem är var dag en fest, och då måste vattenhålen vara öppna, för annars drar de raskt vidare till nya, hottare place. Lojalitet är inte direkt deras starkaste gren.

Listan hade lyckats framskrida en halv A4, när dörren öppnades. Samme aspirant stod utanför, och denna gång med en brunett i släptåg. Också rödgråten, men inte tillnärmelsevis lika sliten. Hon var slående snygg, klädd helt enligt nu gälland dresscode och skulle varit en riktig skönhet, om inte det arroganta uttrycket förstört helhetsbilden.

Utan att bli tillfrågad klev hon in, satte sig ned och begärde en kopp latte, 2 sockerbitar! Aspiranten såg lite frågande ut, så Anna nickade lite försynt till honom som för att signalera att det var okej. I detta fall skulle latten bli en automatkaffe med pulvermjölk, en s k fattigmanslatte. Undrar vad fröken Öfvre skulle säga om det?

Och säga något ville hon, det var klart tydligt. Lite gramsen blev hon dock när Anna påpekade rökförbudet, men inte tillräckligt för att gå sin väg. Istället fick Anna höra en lång utläggning om den underbara tid hon och McD killen haft. Hur de rört sig i samma kretsar, vilket innerligt förhållande de haft och att bröllopsklockarna skulle klämtat i vilken sekund som helst. Bara han inte hade gått och blivit mördad.

Hur tragiskt hela historien än var så var det något som klingade falskt. Tjejen hade svårt att fokusera blicken, var lite för välformulerad för någon vars liv blivit krossad. Och hennes ögon var inte helt sorgsna. Visst, de var ledsna med det gömde sig även en annan känsla där. Nästan en glimt av skadeglädje, hur osannolikt det än lät.

Precis när historien var färdigberättad kom aspiranten med kaffe, och Anna kände pressen. Nu skulle hon, en helt nyutexaminerad polis med noll erfarenhet av mord, helt plötsligt leva upp till rollen som assisten. Paniken bultade på dörren och hon ville bara bort från hela situationen. Hon hade inte bett om det här, knappt att hon ens blivit tillfrågad utan snarare beordrad.

Några djupa andetag, och så släppte hon loss sin yrkesroll helt. Gick till människan inom sig och förlitade sig totalt på intuitionen. Vad gjorde han på Söder ensammen en sen lördagsnatt, om de nu var så vansinnigt lyckliga tillsammans, var frågan som dök upp. Så den ställde hon, rakt ut.

Reaktionen lät inte vänta på sig. Först total tystnad, och sedan ilska. Och sedan den innersta ärliga känslan, den äkta sorgen. Och hela den sjaskiga historien kröp ur henne. Hur McD konstant bedragit henne, drogerna och raggningen som fyllde hela hans tillvaro. Hans elakhet och hur han utnyttjade människor i sin närhet, med hjälp av makt och pengar. Inte direkt en sympatisk ung man!

Anna kände att hon möjligen hade klivit ut på lite för tunn is. Mr Big Shot skulle nog inte uppskatta ett hon förhörde offrets flickvän, så hon bad tjejen följa med. Tanken var att ta henne till Big Shots rum, där hon fick invänta slutet av den andra intervjun. En bra tanke, men kanske inte helt lyckad. I alla fall inte med tanke på utfallet.

För de tar sig precis runt hörnet i korridoren när Big Shot kommer, blondinen hänger helt färdig på hans arm. Hur fröken Öfvre kunde lista ut att detta var tjejen som McD raggat upp är helt oförklarligt, men hon lyckades.

Hon kliver fram till tjejen och spänner blicken i henne, väser med elak stämma att vad som än hände så var det p g a henne som McD var död! Och det skulle hon få ångra så länge hon var i livet!