Kapitel 3
Det var många flickor som vaknade ensam och ledsen efter en bedrövlig helg. På en liten bakgata på Söders höjder vaknade en flicka med ångest inför veckan som väntade. En hel lång vecka till nästa fest, nästa berusning och förhoppningsvis ett mer lyckosamt ragg än den gångna helgen.
Somliga skulle säga hon var desperat och i sina ärligaste stunder höll hon med. Fast oftast förträngde hon det. Klart man ska leva livet när man är ung och har ork, var den devis hon levde efter. Och hon levde hårt. Sökte efter något som kunde fylla hennes tomhet, om inte för evigt så i alla fall för stunden.
En kväll på krogen, musik i hög volym med alkohol i kroppen och en kille vid sin sida. Då mådde hon bra. Även i nattens senaste timmar satt lyckokänslan i, speciellt om hon fick sällskap hem. Stannade han till frukost började hoppet vakna, och veckan som följde väntade hon samtal. Som aldrig kom. Syntes de i vimlet hälsade de neutralt, eventuellt en kindpuss. Och jakten fortsatte.
Killen hon träffats i lördags hade väl inte varit annorlunda än de andra, även om hon i stunden intalade sig det. Roligt hade de haft, och hon hade sett en vild natt framför sig. Grymt besviken hade hon blivit när han smet iväg utan ett ljud. Och utan att uppfylla hennes förväntningar.
Söndagen hade hon tillbringat som andra söndagar. Med huvudvärk, uppkrupen i soffan. Försökt hålla ångesten borta med videofilmer och cigaretter. Framåt kvällen gav hon efter för frestelsen och tog en drink. Bara en liten, som raskt följdes av flera. Men bara små. Men alltför många.
Och så kom då den eviga måndagen. Inte tordes hon sjuka sig igen. Inte efter varningen hon fick förra gången. Och arbetskamraterna hade fått nog. De backade inte upp henne längre. Tvärsom, de hade bryskt talat om att hon satte dem på pottkanten. M a o hade hon inget val, ångest eller inte. Bara att pallra sig upp och iväg.
På väg ned i tunnelbanan vid Mariatorget greppade hon en Metro. Kastade sig upp på tåget precis innan avgång och plöjde sig fram till en ledig plats. Inte ofta hon lyckades få sittplats vid den här tiden. Kändes som en liten bonus, och något av ångesten lättade.
Så slog hon upp tidningen. Och ångesten slog till med full kraft. Killen från i lördags mötte hennes blick på tidningens framsida. Han hade blivit mördad i lördags natt. Strax efter 3. Nära hennes hem. Direkt när han gått från henne. Varför?
Somliga skulle säga hon var desperat och i sina ärligaste stunder höll hon med. Fast oftast förträngde hon det. Klart man ska leva livet när man är ung och har ork, var den devis hon levde efter. Och hon levde hårt. Sökte efter något som kunde fylla hennes tomhet, om inte för evigt så i alla fall för stunden.
En kväll på krogen, musik i hög volym med alkohol i kroppen och en kille vid sin sida. Då mådde hon bra. Även i nattens senaste timmar satt lyckokänslan i, speciellt om hon fick sällskap hem. Stannade han till frukost började hoppet vakna, och veckan som följde väntade hon samtal. Som aldrig kom. Syntes de i vimlet hälsade de neutralt, eventuellt en kindpuss. Och jakten fortsatte.
Killen hon träffats i lördags hade väl inte varit annorlunda än de andra, även om hon i stunden intalade sig det. Roligt hade de haft, och hon hade sett en vild natt framför sig. Grymt besviken hade hon blivit när han smet iväg utan ett ljud. Och utan att uppfylla hennes förväntningar.
Söndagen hade hon tillbringat som andra söndagar. Med huvudvärk, uppkrupen i soffan. Försökt hålla ångesten borta med videofilmer och cigaretter. Framåt kvällen gav hon efter för frestelsen och tog en drink. Bara en liten, som raskt följdes av flera. Men bara små. Men alltför många.
Och så kom då den eviga måndagen. Inte tordes hon sjuka sig igen. Inte efter varningen hon fick förra gången. Och arbetskamraterna hade fått nog. De backade inte upp henne längre. Tvärsom, de hade bryskt talat om att hon satte dem på pottkanten. M a o hade hon inget val, ångest eller inte. Bara att pallra sig upp och iväg.
På väg ned i tunnelbanan vid Mariatorget greppade hon en Metro. Kastade sig upp på tåget precis innan avgång och plöjde sig fram till en ledig plats. Inte ofta hon lyckades få sittplats vid den här tiden. Kändes som en liten bonus, och något av ångesten lättade.
Så slog hon upp tidningen. Och ångesten slog till med full kraft. Killen från i lördags mötte hennes blick på tidningens framsida. Han hade blivit mördad i lördags natt. Strax efter 3. Nära hennes hem. Direkt när han gått från henne. Varför?
posted by Batbut at 9:55:00 em
7 Comments:
Hm, ser ut att bli en liten deckare det här... intressant att se vad du gör av den, eller var du hamnar (om du skriver som förra gången, på Tjejsnack). Batbutstory ligger under Bokmärket "Fortsätt Läs" - det säger väl allt!
trasiga tjejer det här..
Är skåningen med i den här storyn?? I så fall tror jag att han är mördaren..
Jösses så spännande detta kommer att bli! (såg du frågan från Lillskruttan?)
Varje kapitel di kommer med uppdaterar jag hos mej! Du har väl räknare här, så du kan få ett hum om hur många som läser?
Väntar ivrigt!
Grodan! Släpp det där med skåningen, han var ju en reko killa. Precis som JAG trodde..;) *nynnar lite oskyldigt*
My gillar deckare:-)
Hihi... tycker det är kul att så många hittat hit. Får se om det blir en deckare, eller om det blir en tummetott! Vet inte själv vad de ska hitta på, men det ger sig. Grodan - släpp Skåningen, det är en annan bok! *s*
Rita, jag har räknare!
Tackar för beröm och ert intresse!
Hej hej ..spänningen stiger, jag läser ja me ler* , även om mitt första inlägg i kapitel 1 var en smula korkat det medger jag,..väntar likt ett barn på kap 4/ mvh G
Skicka en kommentar
<< Home