Kapitel 1

Det lite lätt berusade paret ramlade ut ur svarttaxin, hysteriskt fnittrande. Stegen var vingliga på den ishala trottoaren. Tjejen föll pladask i närmsta snödriva och killen försökte dra henne upp. Allt under stor glädje. Än hade kylan inte kylan krupit under skinnet, utan värmen från krogen fanns kvar. Alkoholens verkan gjorde också sitt till. Natten var än så länge kolsvart och iskall, men gryningen låg inte långt borta.

Svarttaxin slirade iväg, nedför Hornsgatan i snöyran. Den stannade inte för rött i korsningen, utan fortsatte framåt. Bråttom tillbaka till Stureplans nattliv för fler uppdrag. En sådan här natt kunde man tjäna grova stålar. Kylan gjorde att bilen var nästan helt ensam på gatorna. Och risken att åka fast var liten, för inte ens poliserna var ute i den råkalla vinternatten.

Tjejen och killen vinglade sig in på Hornsgatans sidorgator, stannade i var och vartannat hörn för att kyssas. De kände inte varandra nämnvärt, deras gemensamma liv bestod hitills av några öl och ett antal danser på Stureplans innehak. I nattens vimmel hade de båda dragit en vinstlott. I alla fall kändes det så nu, men vem vet om den känslan skulle överleva gryningen. Vem som hade egentligen hade raggat upp vem var väl inte helt säkert, förmodligen ett ömsesidigt beslut.

Killen kände sig lite orolig för hur han skulle hitta hem, ovan som han var vid gatorna på Knivsöder. Hans normala jaktmarker låg inom gångavstånd från Stureplan, men varför inte vidga sina vyer? Utrustad med ett gigantiskt ego, mobiltelefon och en välfylld plånbok hade han hitills lyckats klara sig så varför inte ikväll. Vem vet, om gryningens avslutning blev lyckad funderade han på att stanna över frukosten.

Nu var det nästan framme, runt hörnet och uppför backen bara. Men vilken backe! Brant och kullerstensbelagd, överdragen med ett tunt snölager och därunder blankis. Genom att hålla i husväggen lyckades han få fäste och drog tjejen med sig upp. Nu började kylan göra sig påminnd och han var glad att målet var nära. Hon verkade å andra sidan inte märka av kylan, utan fnittrade fortfarande över något helt obegripligt.

Äntligen framme och in i portens värme, precis när tidningsbudet lämnade huset. Tre trappor upp utan hiss kändes som ett maratonpass och han kände hur kvällens cigarettkonsumtion väste i lungorna. Tjejen lämnade honom direkt för det obligatoriska toabesöket. Han funderade på att vänta in henne i sängen, när han hörde hur hon hulkade ute i badrummet.

Okej att han inte alltid var nogräknad, men där gick gränsen även för honom. Föresten började han längta hemåt, till sin egen säng och framförallt till flickvännen som godtroget väntade. Tyst smög han sig ut ur lägenheten och nedför trapporna.

När tjejen vaknade några timmar senare var det till ljudet av en polisbil. Hon såg sig yrvaket omkring, när gårdagens äventyr började påminna sig i form av en otrolig huvudvärk. Sakta kom minnesbilderna tillbaka, svartaxin och killen som följt med, för att sedan försvinna likt en vålnad.

I andra ändan av stan vaknade en annan tjej, upptäckte att hon var ensammen och blev förbannad. Än en gång hade en krogkväll med kompisarna slutat med bortamatch. Den jäkeln som lovat att aldrig mer vara otrogen. Medan raserit höll i sig packade hon sina få tillhörigheter, skrev en sur lapp och lämnade lägenheten. Hon fick uppbåda resterna av sin sargade stolthet för att ta sig därifrån, för även hon hade sin gräns.

Samtidigt på Hornsgatan stod en ung polis och försökte ta in det hon såg. En ung man där varken stort ego eller välfylld plånbok hade hjälpt, satt lutad mot Mc Donalds entre. Det såg ut som om han sov, men kniven i hans bröst talade sitt tydliga språk. Ett dråp i vredesmod? Förmodligen inte. Lappen på hans bröst tydde på att det var planerat. Varför stod det annars "payback time"? Och för vad?