Kapitel 2

Långt från Hornsgatan, i de finare kvarteren på Östermalm vaknade en flickvän och fann att sängens andra halva var lika tom som när hon somnade. Först kom tårarna, och efter följde ilskan som ett brev på posten.

Det var inte första gången, men hon hade trott och hoppats att det var den sista. Medan raseriet fortfarande höll henne igång rafsade hon ihop sina tillhörigheter och skrev en ilsken lapp. Lämnade lägenheten utan att se som om, självbevarelsedriften höll henne igång. Hon visste att hon måste gå, för att bibehålla den rest av stolthet hon ännu hade.

Taxi hem till bästa väninna, och ned i soffan. Tårar, ältandes och hatattacker åtföljdes av hett te och hetsrökning. Väninnan kan väl inte direkt påstå höras till pojkvännens fanclub, även de hade en historia att falla tillbaka på. Något väninnan inte riktigt förlåtit honom. En kombination av illvilja och systerlighet gjorde att hon berättade den info hon besatt om gårdagskvällen. Den var inte helt fullständigt, men den inrymde en ung blondin och gemensam avfärd.

Och så förflöt ännu en söndag i hennes liv, med inte helt ovana aktiviteter. Framåt kvällningen tog hon sig hemåt och kröp ned i sängen, med en Sobril som sällskap. Måndagens uppvaknade var inte nämnvärt bättre än söndagens. När den första förvirringen av Sobrilens effekt släppt, slog verkligheten emot henne och tårarna började återigen strömma. Hur mycket som var stolthet och vad som var brustet hjärta är svårt att avgöra, effekten var densamma.

Flickvännen tog sig till telefonen och med tjock stämma ordnade hon sig respit från verkligheten. Det var inte första gången hon sjukskrev sig en måndag, och för hennes arbetsgivare var det snarare en positivt överraskning om hon dök upp efter en helg. Hon kröp tillbaka till sängen med en kopp te och den obligatoriska cigaretten.

Efter att ha ömkat sig själv, ringt runt till den innersta kretsen samt rapporterat sin ledsamma situation för föräldraskapet slog hon på TV:n. Kabelkanalernas såpor hade ännu inte börjat, och i väntan på dem lät hon nyheterna skvala i bakgrunden medan hon ögnade igenom senaste Elle.

En ung kille mördad på Söder, hörde hon reporten säga. Tragiskt, men då var det i alla fall ingen i hennes krets. För dem var Söder lika otänkbart som en Ålandskryssning eller en shoppingtur till Ullared. Det var inte för sådana som dem helt enkelt!

Hon kastade en snabb blick på TV:n och såg en skymt av den mördade killen. Och så stannade världen. Och deras förhållande var definivt över. Han skulle garanterat aldrig mer vara otrogen. Han skulle aldrig mer vara någonting. Han var död.