Kapitel 4

Ytterligare en kvinna vaknade till en tung måndag. Visserligen var hon utbildad för våldsam död och andra hemskheter, men inget de lärde ut på polisskolan kunde jämföras med verkligheten. Efter bara några månader i tjänst så snubblar hon över ett lik, mördad till råga på allt. Och det satte sina spår. Dels att se en död människa, men framförallt tröstlösheten i hur förgängligt livet var. En helt ung man, som precis tagit sina steg ut i vuxenvärlden blir mördad. Och hon är en av de första på plats.

Om det var därför eller om det fanns någon annan anledning var inte helt klart, men hon blev förflyttad. Från Ordning till Krim, som någon mystisk slags förstärkning. Normalt tog det år av hårt slit och internt rövslickeri innan man lyckades ta sig dithän, men hon hade slajdat in på en räkmacka. Varför? Vem ville ha dit henne och till vad?

Den officiella förklaringen var besparingsskäl, vilket gjort att avdelningen hade kort om "fotfolk" och de behövde någon som gjorde skitjobbet. Och i det här fallet verkade det bli fråga om en hel del grottande. Och det skulle hon stå för, under överinseende av krim.insp. Big shot. En legend inom kåren, inte för sina enastående resultat utan snarare för sitt totalt osmidiga sätt. En riktigt genuint mullig mansgris, med charmfaktor noll.

Fallet döptes raskt av tidningarna till McDonalds mordet, och i brist på egna iniativ hakade polisen på, och namnet blev således McD. Oavsett vad man officiellt sa inom kåren så behandlades mord olika. En kille från Öfvre fick självklart mer attention, så även efter sin död. Hade man därtill en far som umgicks i kretsarna kring kungahuset så klev man upp ytterligare ett snäpp i prioriteringsgrad. Egentligen var det inget medvetet, det hade alltid sett ut så. Det skulle väl fortsätta så till den dagen landet var tillräckligt integrerat att gränserna mellan hög och låg totalt suddats ut.

Varför var den stora frågan, även för polisen. Inte en ledtråd fanns att uppbringa. Brottsplatsen hade dammsugits i jakt på spår, nada att finna. Snön som fallit hade effektivt dolt alla eventuella fortspår. Kvar återstod då kniven och papperslappen. Papperslappen föll bort direkt, utskriven på laserskrivare och papperskvalitet av helt vanlig sort. Inga fingeravtryck, absolut nothing. Och lika illa med kniven, såldes i stora mängder på IKEA och helt tom på avtryck.

Så vad börjar man någonstans, när man har startläge noll? Familj och bekantskapskrets självfallet, för att se om man där kunde hitta någon ledtråd att nysta vidare med. Sedan skulle Stureplansgänget noggrant frågas ut. Och så vittnen förstås, som man med medias hjälp efterlyste vitt och brett.

Novis som hon var satt hon mest tyst och åhörde diskussionen mellan veteranerna. Kanske fel att dra slutsatser i det här läget, men den allmänna stämningen var ganska så hopplös. Och någonstans fick hon även känslan av att de egentligen inte brydde sig. Hade det inte varit för killens bakgrund så är frågan om det överhuvudtaget satts samman en utredningsgrupp.

Arbetsuppgifter fördelades, teorier framkastades och nytt möte bokades. Och så var det dags att sätta igång. Med den föga lockande uppgiften att leta vittnen. Utfrågningen av familj och vänner var reserverade för högsta hönset himself.

En knackning på dörren och en ung aspirant tittar in. Bakom henne skymtar en liten, nätt tjej med blonderat hår. Hon ser sliten och trött ut, men besitter ändå en skör skönhet under det matta skalet.

Hon öppnar munnen, harklar sig och så börjar tårarna rinna. Ingen säger något och hon gör ett nytt försök. Nu går det bättre, även om rösten bryter. Men hon lyckas i alla fall få fram sitt budskap. Det var hon som tillbringat natten med McD killen.