Kapitel 11

En ny dag och en värld av möjligheter låg framför henne. Det var i alla fall vad Anna försökte intala sig, men inte fasen hjälpte det. Sånt amerikanskt hallelulja dravel var inte hennes bag. Fast visst, det hade varit skönt med lite större positivitet i livet. Men är man född neggo, så lär man väl alltid vara så.

Trots hennes negativa inställning höll hon ändå fast vid gårdagens beslut. Någon måste strida för den lilla blonda tjejen, och denna någon var uppenbarligen hon. Ingen annan verkade ha ett uns av samvete i sig, utan vek ned sig direkt för pösmunken B.S.

Inte för att hon visste hur hon skulle bära sig åt. Hennes samlade erfarenhet av polisjobbet var inte stor, nyutexaminerad och allt. När det gällde mordutredningar var hon värsta oskulden. Hennes enda förebild var B.S och de deckare hon läst, riktigt tjocka tegelstenar av bästa engelska ursprung. Inte direkt något där att hämta.

Skam den som ger sig, vad hon än gjorde så var det i alla fall bättre än att göra ingenting. Utan henne var blondinen klart stekt, så värre kunde det inte bli. Hon fick väl helt enkelt improvisera, smyga in lite tid här och där under dagarna samt fritiden åt sitt påtagna jobb.

Första uppgift var att kopiera upp allt material som fanns framme så här långt. Där var turen med henne. Hela gruppen var ute på brottsplatsen, så hon hade gott om tid att kopiera utan att någon nyfiket frågade henne varför. För syftet hade hon släpat med sig värsta träningsväskan, där pappren fick göra svettiga träningskläder sällskap.

Steg nummer 2 var att göra fullständiga körningar på alla involverade, de båda damerna och McD men även deras bekantskapskrets och släktingar. Här var det något värre, för det gick inte att smyga med. Fast å andra sidan, om någon frågade så fick de väl fråga. Hon kunde alltid säga att hon passade på att lära sig så mycket som möjligt om brottsutredningar när hon nu fick vara med om en.

Det logiska steg nummer 3 fick bli en utekväll, Stureplan i nattens vimmel och se vad som där dök upp. Sedan skulle självklart nummer 4 följa, men vad det skulle bli var än så länge döljt inte bara i dimma utan i obefintlighetens ljus.

Ett tag var hon lite inne på att involvera blondinen, dels för att hon skulle få en lierad men framförallt för att inge henne lite hopp. Sedan sinnade hon sig, om det hela skulle gå åt pipsvängen skulle fallet för blondinen bli än jobbigare. I dagsläget visste hon inte ens att hon var mordmisstänkt. Och en lierad fick hon söka sig på annat håll, frågan var bara vart?

Just när hon tänkt den tanken till slut hoppade hon högt. Inte av tanken i sig, utan av att en tung hand lades på hennes axel. Hjärtat hoppade över ett antal slag och samvetet vaknade direkt. Hon vände sig om, beredd med värsta försvarstalet för hon var övertygad om att det var B.S. himself som smygit in.

Men icke, därbakom stod aspiranten och log lite fånigt. Hur han lyckats bli aspirant var ett mysterium, han såg ut som han just blivit av med tonårsfinnarna. Men han såg snäll ut, lite godtrogen och menlös. Men snäll.

Lite försynt bad han om ursäkt för att han störde, men han hade sett Anna vid kopieringsapparaten. Och han hade sett på loggen att hon gjort en hel del datakörningar. Och han hade även noterat att hon kopierat upp foton på de inblandade. Självklart blev han nyfiken och undrade varför.

Hade det varit B.S hade det varit lättare att ljuga, men inför denne lille tönt kändes det omöjligt. Och innan hon ens hunnit tänka efter for hela historien ur henne. Värsta brandtalet om de svagas rätt, hur fördomsfullt utredningsgruppen agerat osv.

Aspiranten lyssnade och såg helt neutral ut, inte en reaktion gick att se i hans ansikte. Anna började tappa tempo och insåg hur hon blottat sig själv. Tystnade och blev helt stum. Lite rädd. Mycket nervös. Helt vilsen. Vad skulle hända nu?