Kapitel 41

Anna vägrade att ge upp. Tvärsom gällde det att omvandla det sista mordet till deras fördel. I B.S frånvaro greppade Anna kommandot och ingen protesterade. Vilka killar hade Sofia som gemensam faktor? Enligt Sofia själv var det enbart 2 hon varit intim med, men uppenbarligen hade den 3:e något med saken att göra. Frågan är vad?

Svaret var relativt enkelt, han hade varit med vid "vittnesförhöret". Steg nummer 1 var då att få fram vilka mer som deltagit, vid de två "förhör" som hållts med Sofia. Enklast möjliga var att fråga Domaren. Trots hans patetiska person hyste Anna en viss tacksamhet mot honom. Han var en kontrollfreak och pedant. Och hade sparat all dokumentation kring "tävlingen".

Efter bara några timmar fanns listorna tillgängliga och sammantaget hade det varit 9 olika killar med vid förhöret. Tre av dem numera avlidna, vilket lämnade sex stycken kvar inkluderande Domaren. En otroligt hög siffra om de också skulle falla offer för mördaren, men ett hanterbart antal när det gällde att bevaka och skydda dem.

Anna dirigerade genast ut 6 stycken patruller vars order var att klistra sig fast vid objekten, dag som natt. Inte ens ett toabesök utan eskort, oavsett vad herrarna tyckte. Och det verkade fungera, alla patrullerna fick snabbt kontakt med sitt objekt. Utom 1, där killen ifråga tydligen befann sig någonstans i den svenska fjällvärlden. Utan möjlighet att bli nådd, förrän till nästa helg då han skulle återkomma till Stockholm. Shit happens, det var bara att haka på honom direkt vid ankomsten.

Nästa steg var att fronta Sofia, oavsett vad B.S hade för åsikt om det hela. Anna var i själ och hjärta övertygad om att Sofia var ett oskyldig offer. Att avslöja sanningen för henne skulle på intet sätt skydda mördaren, tvärs om skulle det förmodligen föra dem steget närmare.

Sjukhuset var tyst och öde när Anna kom. Hade hon varit ensam hade hon förmodligen rusat korridoren fram, med pistolen i högsta hugg. Det kändes som om mördaren stod och väntade bakom varje hörn. Turligen nog hade hon själv insett hur utsatt hon var och tilldelat sig själv två biffiga herrar ur ordningspolisen som eskort.

Sofia var som vanligt vaken och satt i dagrummet. Stirrandes ut genom samma fönster som tidigare. Långt borta i tankarna. Men hon återvände snabbt när hon upptäckte Anna och det skymtade även ett leende i mungipan. Anna hade ringt läkaren innan och fått klartecken till att avslöja hela scenariot. Uppenbarligen hade Sofias tillstånd förbättrats väsentligt, vilket Anna nu själv kunde se.

Under Annas utläggning rörde Sofia inte en min. Inte en känsla avspeglades i hennes ansikte, förrän hela det sjuka upplägget var avslöjat. Då började hon skratta! Först ett glatt fnitter som snabbt övergick i ett hysteriskt gapflabb, för att sedan avslutas med tårar. Av sorg eller glädje kunde Anna inte bedöma.

Först när Sofia lugnat ned sig fick Anna en chans att ställa de frågor vars svar kunde sätta stopp för mördarens mission. Och det visade sig att mannen förmodligen var Sofias far. Det han avslöjat för Anna, i kombination med det signalement hon kunde ge fick Sofia att nicka instämmande. Visst stod han som okänd i alla register, men både hon och hennes mor visste självklart vem han var. En feg stackare som gjort mamman på smällen och sedan återgått till sin familj. Utan att bry sig om sin dotter för fem öre.

Sofia hade sökt upp honom första gången som tonåring, men han hade förnekat henne. Sedan hade han själv tagit kontakt när Sofia var strax över tjugo. Hans fru hade då lämnat honom och han kände sig ensam. I en stund av självömkan hade han fått för sig att Sofia skulle kunna fylla de hål av ensamhet han besatt. Men så hade den inte blivit. Sofia hade helt sonika vägrat att prata med honom. För att återigen söka upp honom efter sitt första totala sammanbrott, som hade följt efter hennes framträdande i "vittnesförhöret".

Så vitt Sofia visste led hennes var av djupa depressioner, något som tydligen löpte som en röd tråd på den sidan släkten. När han mådde bra var han otroligt uppåt och såg sig själv som Gud den allsmäktige. På frågan om han var kapabel till mord funderade Sofia länge och väl, för att slutligen nicka. Absolut, blev svaret. Framförallt om han kände sig kränkt.

Och genom att kränka hans dotter hade han blivit indirekt kränkt. En skäl så gott som något för en förvirrad hjärna. Och så hade det morbida uppdraget tagit sin början. Sofia lämnade ut alla detaljer hon hade om sin far. Något kort kunde hon däremot inte stå till tjänst med, men med hans riktiga namn och personnummer kunde passpolisen assistera på den punkten.

Adress var det sämre med, framförallt i Stockholm som var främmande mark för honom. Men nu var de iaf en bit närmare lösningen. De visste vem de jagade. Och de visste hur han såg ut.