Kapitel 32

Domaren var ingen ståtlig herre. Inte ett uns i hans utseende gjorde skäl för namnet. Och förmodligen var det just därför han utsetts till domaren. För den här killen hade vare sig utseende eller charm med sig. Hans möjlighet att skaffa sig en framträdande roll i bekantskapskretsen gick genom hans pengar och sarkastiska stil.

Anna reflekterade över hur underligt det sociala mönstret var. Bara man är tillräckligt utmärkande på ett eller annat sätt, så får man en given plats i hierarkin. Utom om man är snäll och ordentligt förstås. Då är man ointressant. Men en kille som domaren, han får sin plats p g a sin elakhet och totalt förnedrande kvinnosyn. Enda glädjen i bägaren var väl att hans domarroll var förmodligen det enda sätt han kunde närma sig kvinnor. Förhoppningsvis!

Domaren började förhöret med en nonchalant översittarattityd. Varken bekräftade eller förnekade det som polisen visste, utan svarade släpigt "hur så" och liknande på alla frågor. Inte ett darr på stämbanden och totalt likgiltig för kamraternas öde.

Till slut förlorade även B.S sitt tålamod. Drämde en näve i bordet och läste lusen av honom. Vilkte såklart inte bet på det lilla äcklet. Det enda det gjorde var att bekräfta Domarens åsikt att poliser var grottmänniskor med ett påvert intellekt. Och att de var klart underordnade det s k fina folket i näringskedjan.

Även Anna började ilskna till, men behärskade sig. Frågade B.S med lugn röst om det kanske var så att Domaren skulle anhållas. För medhjälp till mord! Både Domaren och B.S tittade förvånat på henne. Vad menade hon?

Anna förklarade. Med många och imponerande ord, högtravande och kryddat med facktermer för att virra bort domaren. Det verkade fungera. Kontentan av det hela var att listan förmodligen var lösningen till mordet. Och genom att dölja listan så skyddade domaren en mördare. En mördare som var fri att begå fler mord. Och då blev det indirekt medhjälp till mord! Ergo, hur självklart som helst. Även om en åklagare förmodligen skulle haft en annan åsikt.

Domaren var skakad, men smart nog att inse att det här beslutet kunde vara ödesdigert. Och att experthjälp anbefalles. Varför advokat slemhög dök upp. En riktigt vidrig överklasstyp, med bakåtslickat hår och dyr blank kostym. Med rätt bakgrund och kompis med så gott som alla föräldrar till Stureplanligans mest förekommande små brats.

Turligen var advokaten inte så smart, eller så var han ointresserad, bakfull eller något annat alternativ. Bottom line var iaf att han rekommenderade domaren att lägga korten på bordet. Visa dem listan och även alla namn på de killar som var med i "tävlingen". För en av dem var mördarens nästa offert. Och det gällde för polisen att hinna före.