Kapitel 23

En händelselös vecka följde. Inga framsteg gjordes, trots ett ihärdigt grottande. Pussel lades och händelsescheman ritades. Beröringspunkter söktes och det enda man kom fram till var Stureplan. I och för sig var det inte helt meningslöst, men klart svårt att gå vidare därifrån.

B.S bestämde sig för att ha span på ställena runt svampen. Inte det lättaste, det var ett antal att välja på och ingen visste egentligen vad man letade efter. Det gällde bara att hålla ögon och öron öppna. Försöka komma in i kretsarna och hoppas på att något skulle komma fram.

Förhör hade hållits med alla kända bekanta till de två offren utan att leda till något annat än frustration och irritation. Att sitta instängd i 8 timmar med små pretantiösa brats, som tror att de är utvalda av Gud är inte det roligaste. Snorkiga svar, nedlåtande behandling och överlag otrevliga. Bratsen var inte vana vid att umgås med den s k pöblen, och vad kunde vara mer pöbelaktigt en den statliga polisen?

Enligt bratsens gemensamma åsikt var morden en slump. De två hädangångna var i deras ögon sympatiska och framstående män, med framtiden för sig. Fanns ingen som helst anledning att mörda dem i någon form av hämnd. Enda anledningen de kunde tänka sig var avundsjuka. Och det vet väl alla, att avundsjukan fanns att söka hos de "lägre stående varelser" som frekventerade Stockholm. M a o personer av icke svensk härkomst. Så enkelt var det i deras mening. Case closed.

Inte nog med att undersökningen stod och stampade, även privatlivet verkade ha hamnat helt i en återvändsgränd. Mats hade gjort några tafatta försök att reparera sin feghet, men nej tack. Okej att hon inte sökte en riddare, men definitivt en person som stod upp för sina åsikter.

En kväll hade hon loggat in på en chatsajt. Exakt varför var hon inte på det klara med, men så hade iaf skett. Och roligt hade hon haft. Så kul att hon hade hamnat där varje kväll hela veckan. Självklart under ett alias vad gällde namn och yrke, men annars helt sanningsenlig. Tydligen fanns det somliga som fann det attraktivt, vilket gav en kick.

Visst, de vanliga dräggen dök också upp. Desperata med pang på frågor, men det gick snabbt att utröna vilka de var och blocka dem. Nu fanns där ett 10 tal personer i pipen som hon snackade med en stund varje kväll. Även några tjejer som verkade sitta i samma sits som henne. Frågan var nu om hon skulle tordas ta nästa steg, en träff IRL?

Propåer hade kommit och en var hon klart intresserad av. Dryga 30, singel enligt utsago och lärare. Nyinflyttad till Stockholm, mer ursprung i Östersund. En trygg norrlänning i storstan, med socialt intresse. Bild hade hon också fått. Ingen skönhet, men klart sympatisk.

Skulle hon tordas hoppa från högsta höjd eller krypa in i hörnet igen?