Kapitel 16

Snacka om att ställa till det! Hur hon än agerade nu skulle det bli tvärfel. Anmälde hon det inträffade, var hon tvungen att lägga korten på borden. B.S skulle nog inte direkt bli glad, om man säger så. Och höll hon käften underlät hon att rapportera ett planerat brott.

Å andra sidan, hon hade noll aning om vem det var som hotat henne och inte den minsta ledtråd till vem nästa offer skulle bli. Så egentligen, vad skulle det tjäna till att rapportera det hela? Fast hur skulle hon känna sig om det inträffade?

Hur hon än vände och vred på det var det inte direkt en win-win situation, snarare motsatsen.

Visst hade hon sagt till sig själv att jobbet kunde hon både ha och mista. Att det viktigaste var sanningen, och att hon äntligen hittat något hon brann för. Att rädda den fragila lilla blondinen. Men nu, när det hela kunde bli ett faktum insåg Anna att hon definitivt inte ville bli av med jobbet.

Inte så att hon över en natt blivit en polis i själ och hjärta, snarare att hon inte skulle stå ut med skammen att ha gjort bort sig. Löjligt egentligen, men så var det. Trots sina stora och höga tankar om sig själv så fick hon inse att hon var lika mänsklig och fåfäng som andra.

Söndagen ägnades åt ett evigt vändande och vridande. Plus och minuslistor skrevs i det oändliga, medan Anna försökte komma fram till ett svar. Framåt eftermiddagen kokade skallen och hon gav upp. När inga logiska beslut kan fattas på förnuftsnivå återstår enbart känslan. Och för att hitta den beslöt hon sig för att ta en rask promenad, Mp3 spelaren laddad och vinterkängor på.

Vissa dagar kan Tantolunden vara en befrielse. Som en oas mitt i storstadsdjungeln, och den här dagen var en sådan. Anna vandrade i rask takt med sikte på vattnet. Den lilla badstranden nedanför kolonistugorna erbjöd en skön naturupplevelse, även på vintern. Det fanns ett träd där, som sträckte sig ut över vattnet och där brukade hon krypa upp. Titta ut över vattnet och hitta friden inom sig.

Det lyckades hon inte med idag tyvärr. Stranden var full av familjer, som matade de övervintrande fåglarna och hennes träd nedlusat med klättrandes barn. Å andra sidan fanns det väl inget som skulle inge henne frid idag. Inte med det beslut hon var tvungen att fatta.

Hon tog Ringvägen hem och shoppade loss på lite tröstmat, bespetsad på att göra en mustig gryta till middag. Gryta var något som tilltalade Anna, dels för att hon kunde exprimentera vilt men också för att hon hade mat för flera dagar framåt. Fast kanske största fördelen var att hon inte kände sig så tragisk när hon stod i kassan. Oavsett om man lagade gryta till en eller flera så var det ungefär samma mängd ingredienser. M a o kunde ingen se att här stod en singeltjej med en ensam söndagsmiddag i korgen. Visst, fånigt och patetiskt men just här hade hon stora hang ups som hon hade svårt att bli av med.

Och gryta blev det. I så stor mängd att hon fick en vild idé och ringde över Mats, som något förvånad dök upp inom en halvtimme. Middagen blev okej, maten var god och samtalet flöt hyffsat. Han hade i alla fall inga vansinniga idéer om att det var date på gång, utan tog det som en middag kompisar emellan.

Utan att hon egentligen hade tänkt det så hade hon helt plötsligt berättat hela storyn för Mats. Hans spontana reaktion var att hon måste berätta det. Om inte för sin skull så för Blondinen. Och för att förhindra brott, om det nu var möjligt.

När Anna hörde sina egna ord och Mats reaktion blev det så självklart. Inte bara i förnuftet utan även känslan. Såklart hon måste lägga korten på bordet, no matter what. Och det var vad hon gjorde, first thing nästa morgon. Till en mycket förvånad B.S