Kapitel 20
I Skåne vilade friden. Anna njöt till fullo av omvårdnaden. Tillbringade halva lördagen i sängen och avslutade dagen med kompisfika. Satt uppkrupen i finsoffan i ett käckt litet radhus, med bebis i famn och ungar kring fötterna. Någon längtan efter egna infann sig dock inte. Doften av välfylld blöja blandades med dagsgammla vällingfläckar. Visst, barn var söta men enbart i kortare stunder. Och allra sötast var de när man återbördade dem till föräldrarna!
Anna funderade på att slå Anders en signal. Meddela att hon var på besök och se om han ville ta en fika. Smartare dock att vänta till söndagen. Ett gammal ex som ringer en lördageftermiddag brukar inte stå högt i kurs hos den nya. Nej, tålamod anbefalles.
Även i Stockholm var helgen fridsam. Helg före löning. Lite folk i farten. Och kylan hade sjunkit till nya nivåer. Vackert var det. Mitt i natten gnistrade gatorna vita av snö och is. Som om Snöriket hade intagit jorden. Tyst var det. Så tyst som det kan vara en frostklar vinternatt i det mörka Norden.
Uteställena kring Stureplan var som vanligt väl frekventerade. Kring 3 snåret började högtrafiken för både svarta och vita taxibilar och sakta började tystnaden lägga sig även här. Några få enstaka stackare började sakta vandra hemmåt. Brist på pengar och bilar gjorde kvällens avslutning till en plåga, för vem är rustad för vargavinter när det är krogbesök som gäller?
En ensam vandrare stod vid Svampen och viftade. Pengar fanns det gott om, men ingen bil i sikte. Efter lite mutter och en hel del svordomar vinglade han sakta bortåt. Han skulle inte så långt. En rask promenad uppför Nybrogatan, sedan in på Linnégatan och sen så gott som hemma. Lite kyla har ingen dött av resonerade han.
Och det gjorde inte han heller. Dog av kylan alltså. Han dog av en kniv.
Anna funderade på att slå Anders en signal. Meddela att hon var på besök och se om han ville ta en fika. Smartare dock att vänta till söndagen. Ett gammal ex som ringer en lördageftermiddag brukar inte stå högt i kurs hos den nya. Nej, tålamod anbefalles.
Även i Stockholm var helgen fridsam. Helg före löning. Lite folk i farten. Och kylan hade sjunkit till nya nivåer. Vackert var det. Mitt i natten gnistrade gatorna vita av snö och is. Som om Snöriket hade intagit jorden. Tyst var det. Så tyst som det kan vara en frostklar vinternatt i det mörka Norden.
Uteställena kring Stureplan var som vanligt väl frekventerade. Kring 3 snåret började högtrafiken för både svarta och vita taxibilar och sakta började tystnaden lägga sig även här. Några få enstaka stackare började sakta vandra hemmåt. Brist på pengar och bilar gjorde kvällens avslutning till en plåga, för vem är rustad för vargavinter när det är krogbesök som gäller?
En ensam vandrare stod vid Svampen och viftade. Pengar fanns det gott om, men ingen bil i sikte. Efter lite mutter och en hel del svordomar vinglade han sakta bortåt. Han skulle inte så långt. En rask promenad uppför Nybrogatan, sedan in på Linnégatan och sen så gott som hemma. Lite kyla har ingen dött av resonerade han.
Och det gjorde inte han heller. Dog av kylan alltså. Han dog av en kniv.
posted by Batbut at 7:38:00 em
4 Comments:
nää.. nu är det seriemördare lösa.. åk hem Anna och lös fallet...
hallå! Det är ju som livet själv - ibland drama och ibland lycka. Med obs att det är inte samma skåning som i den tidigare
Du tycks ha en förkärlek för dramatiska slut på dina kapitel, du har aldrig tänkt på att dina läsare ska läsa kapitlet och sedan släppa läsningen och somna sött... utan att ha en massa frågor surrande i huvudet!?!?!? *fniss, retas bara med dig!*
Du tycks ha en förkärlek för skåningar också... eller är det bara själva ordet du gillar?*s* ...eller blev det bara så *suck, tråkig teori...*
mermermermer ... nu e jag ännu mer nyfiken juh ... vill veta vad som händer ... hmmm för en stund sen:-)
*kramen*
Skicka en kommentar
<< Home