Kapitel 18

Here we go tänkte Anna för sig själv. Helt lugn konstigt nog. Det värsta var över, att bekänna sitt misstag. Det som skulle komma nu kunde hon inte påverka utan bara lära sig leva med. B.S spände blicken i Mats och frågade om han var inblandad, för i annat fall var han inte önskvärd.

Guess what! Klart att Mats pep iväg som en avlöning. Inte direkt förvånande, för riddare var inte vad man tänkte på när man såg honom. Men ändå, lite besviken blev hon. Och samtidigt lite lättad, för nu behövde ingen mer än hon och B.S veta hur hårt sågad hon skulle bli. En gratischans att bibehålla ett visst mått av stolthet. Kanske B.S hade vissa mänskliga egenskaper trots allt, dolda djupt inne i den ograciösa kroppen?

Sedan fanns det inte en chans till egna tankar för nu gick han loss. Först och främst var han oerhört besviken över den brist på tillit hon haft för honom som chef. Att hon hade tvivel som hon inte framförde. Och att hon var såpass illojal mot gruppen att hon agerat på egen hand. Det var väl det största sveket som han såg det.

Utöver det så hade hon begått tjänstefel som kopierat material i en pågående utredning, och låtit det lämna huset. Dessutom hade hon utsatt sig själv för betytande risk som bedrivet en undersökning på egen hand, utan att informera någon.

Det var nog en hel del till som han lyckades klämma in, men då var Anna inte längre mottaglig. Budskapet var tydligt och i tankarna höll hon redan på att tömma sitt rum. Funderade lite lätt på eventuellt avgångsvederlag, men insåg att det var nog bättre att ta direkt med personal. B.S var nog inte förhandlingsbar i nuläget.

Anna var helt inne i sina egna funderingar att när B.S la sin hand på hennes höll hon på att falla av stolen. Vad i helvete var det nu på gång? Skulle hon få en chans att "köpa sig fri" eller vad höll han på med?

Icke då, han försökte tydligen bara fånga hennes uppmärksamhet. Annas hjärta återgick till normal frekvens och hon skärpte ihop sig. Tydligen var det svårt att sparka henne, utan att facket skulle ställa till ett jäkla liv. M a o hade hon jobbet kvar! Och hon fick även vara med i utredningen framledes. Annas tidigare misstankar om att någon agerat för att få dit henne stärktes. Varför fick hon annars vara kvar? So what, för eller senare skulle det väl framgå vem det var. Och varför. Men tills vidare fick hon lägga det till handlingarna.

Summan av kardemumman i B.S långa utläggning var att Anna var kvar i utredningen, men förbjuden att ta några som helst egna initiativ. Allt hon företog sig skulle stämmas av med B.S personligen. En viss tacksamhet förelåg för att hon förmodligen lockat fram den rätte mördaren ur sitt skal, även om B.S inte var helt övertygad. Blondinen hade liksom satt sig i hans hjärna. Å andra sidan fick man väl vara tacksam om något fastnade där!

Vad som nu gällde var att kartlägga McDs liv från blöjstadiet till nutid. Ett tidsödande och tråkigt jobb som någon måste göra. Och gissa vem som fick göra det? Utan betald övertid?

Helt rätt, the one and only Anna.