Kapitel 22

Seriemord. Inte polisens mest populära gren. Även om ingen sa det högt vara det helt klart en seriemördare i farten. Det var bara en tidsfråga innan tidningarna skulle basunera ut panikskapande rubriker. Och pressen på polisen skulle öka än mer. Att det sedan var bratpat pojkar som varit offer gjorde inte saken enklare. Kravet på en snabb lösning skulle komma även från maktens korridorer.

Två mord under kort tid. Samma tillvägagångssätt. Även offren var i princip identiska, i alla fall gällande livsstilen. Stureplan som geografisk utgångspunkt. Och som om inte det räckte för att binda ihop fallen hade mördaren vänligheten att informera om det. Pay back time! Sannerligen betalt så det hette duga. Frågan var bara för vad?

Även B.S fick ge vika nu, och inse att blondinen med största sannolikhet inte var skyldig. Fast han var ju förstås tvungen att ta hennes alibi för den gångna natten. Som visade sig hållbart. Övervakad av både maskiner och sjukpersonal hade hon tillbringat natten på SöS akuten efter ett nytt självmordsförsök.

Ann beslöt sig för att besöka henne, med utredningen som ursäkt medan det egentliga motivet var medmänsklighet. Något hos blondinen hade väckt en känsla hos Anna, att bry sig om någon annan. Finnas till hands helt osjälviskt utan baktankar. Och blondinen verkade i klart behov av en medmänniska. Fast det tänkte Anna inte informera B.S om. Definitivt inte!

Brunetten var sedan länge avskriven som misstänkt, men även hennes alibi kollades upp. Även det vattentätt. Det var bara att öppna vilken skvallerblaska som helst. Hon levde ljuva livet i Alperna. Officiellt för att hämta sig från sin sorg, medan den inofficiella bilden gav något helt annat vid handen.

Med två mord att utredas blev läget väsentligt mycket lättare, hur konstigt det än lät. Det gällde bara att hitta den gemensamma nämnaren för de två offren. Något hade uppenbarligen känt sig illa behandlad och hämnats å det grövsta. Statistiken visade att det oftast låg pengar eller kärlek bakom så starka känslor, vilket gav gruppen en viss riktning att leta i.

EKO roteln fick ställa upp och luska i ekonomin för de båda herrarna. Inte enbart deras egen ekonomi, utan även släktens. De kom bäggre från välsituerade familjer och det var inte helt otänkbart att tår hade trampats på väg mot fädernas framgång. Ett spår värt att följa om än inte det troligaste.

Nej, förmodligen var det kärlek på ett eller annat sätt som låg bakom. I alla fall om Anna fick bestämma. Samtidigt var det något som inte riktigt klingade rätt. Kärlek är starka känslor och om någon hämnades p g a det borde morden vara mer emotionella. Inte så kyliga och uppenbarligen välplanerade. Inte för intet som kärleksbrott benämndes som Crime de Passion.

Båda morden var kallblodigt utförda. Inga spår eller vittnen fanns, vilket visade att mördaren måste haft god tid för planläggning och prioriterat sin egen säkerhet framför brottet i sig. Han eller hon hade haft tålamodet att förfölja sitt offer kanske i veckor, till dess att tillfälle gavs. Och då slog mördaren till. En mördare som Anna träffat. Och som lät henne komma undan.

I mördarens ögon hade offren gjort sig skyldiga till något de måste straffas för. Nu gällde det bara att ta reda på vad. Och av vem.