Kapitel 27

A night on the town! Nu var det dags. Anna var riggad till tänderna. Kreditkort påfyllt med statens pengar, partyblåsa införskaffad. Svart, what else! En tur till frissan och lite förvärmning på den lokala puben. Ett antal lite lätt berusade poliser rumlade nedåt Stureplan till.

En blandning mellan allvar och partystämning låg i luften. Ingen av dem hade glömt uppdraget, absolut inte. Men samtidigt var de hårt pressade och det behövde inte mycket alkohol för att den skulle slå till.

Egentligen fanns det ingen plan, mer än att beblanda sig. Lyssna och insupa atmosfären, försöka komma in i den inre kretsen till vilka offren tillhört. De s k fina folket som inte ville beblanda sig med vare sig pöbel eller poliser. Som hellre ville se en mördare gå fri än att släppa in någon i sina slutna kretsar.

Första anhalt var Sturecompagniet, där volymen pumpade på i 180. Anna letade reda på den mindre baren och slog sig ned med en grogg. Försökte se lite lagom blassé ut, och hoppas på att någon skulle anta den utmaningen. Och det gjorde någon. En lite lätt överförfriskad pubbe ynglingen med ankfrilla och Östermalmsoutfiten på. Trodde förmodligen att han kom som en räddande riddare för Anna, vilket hon gärna spelade med i.

Drog en story om ett nyligen avslutat förhållande och att hon just återkommit till Stockholm efter några år på kontinenten. En klart ihålig historia om hon hade fått några frågor, men han var mest intresserad av sig själv så den passerade osynad.

Hans ego i kombination med spriten gjorde honom lätt att pumpa. Det visade sig att han kände båda offren. Enligt egen utsago mycket väl, vilket fick Anna att misstänka att han snarare hörde till kretsen "wannabies". Men what the heck, han kanske hade något att komma med i alla fall.

Kvällen snurrade på, med drinkar och dans. Lyckligtvis inga kramgoa låtar så här långt, för där drog Anna gränsen. Okej att han satt och dreglade över henne. Det kunde hon ta. Hon kunde
t o m ta hans patetiska försök att lägga armen om henne för att komma närmare. Men intim kontakt på dansgolvet. Typ not!

Det var svårt att hålla koll på hur det gick för kollegorna. Hon skymtade dem i vimlet ibland, fick en blinkning och ett leende, men inga ledtrådar till om framgång hade uppnåtts. I undersökningen alltså. Annars verkade det som herrar poliser hade klar framgång hos damerna, för de vimlade runt dem som flugor. Antingen var det den karga, tysta stilen som gick hem eller så var det nyhetens behag. Kanske lite slumming som damerna ägnade sig åt. Som ett avbrott mot all gåslever och förfinade Östermalmspojkar.

Det fick vara hur det ville med den saken, för Anna kände sig nöjd med sin kavaljer. Inte som kavaljer betraktat, utan som informationskälla. Hans avundsjuka lyste igenom och han släppte iväg en del bra ledtrådar. Bl a hade båda herrarna varit något av häradsbetäckare i Kungadömet Östermalm. Och finns det något som väcker starka känslor så är det väl sex?

Att försöka pumpa ur namn var helt omöjligt, för damerna som blivit utvalda gick under kryptiska beteckningar som C-kupan, Oäkta blondinen, Stringdonnan osv. Allt beroende på vilket som var deras mest framträdande drag.

Däremot fick hon fram en sak som var klart värd att forska vidare i. Det fanns en hitlista! Över nedlagda offer. Ett inofficiellt DM hade startats för dryga året sedan och alla erövringar hade rapporterats. Eftersom de skulle vidimeras hade även "offren" sökts upp och deras intygande hade dokumenterats. Med namn!

Och bland dessa namn fanns förmodligen mördaren. Men vem hade listan?