Kapitel 37

Mannen talar i timmar. Oavbrutet, med samma lågmälda och entoniga röst redogör han för hela händelseförloppet. Efter många år av tystnad hade han får några år sedan återfått kontakten med sin dotter. Trevande och försiktigt hade de byggt upp något som kunde kallas för relation, om än inte far & dotter förhållande.

Hans dotter var en otroligt söt tjej, om än lite naiv. Uppvuxen i en småstad där hon varit "byns skönhet", växte hennes drömmar om en karriär som modell. Fast besluten att slå sig fram hade hon mot hans protester flyttat till Stockholm.

Av modellkarriären blev det noll och intet. Söt var hon, men någon kärlek hos kameran lyckades hon inte väcka. Istället blev det enahanda och tråkiga jobb, men hon trivdes ganska bra ändå. Med sitt utseende lyckades hon ta sig in på de flesta innekrogar och hamnade ganska raskt i smeten. Det ena förhållandet efter det andra, och däremellan några korta små historier.

Jakten på kärlek och trygghet började ta upp alltmer av hennes tid. Uppvuxen i ett kärlekslöst hem förväxlade hon åtrå med kärlek. Och hon åkte på den ena besvikelsen efter den andra. Han hade förgäves försökt få hemma henne, men hon nekade envist.

För att göra en lång historia kort. Hon hamnade med grabbarna på Stureplan. Hon hamnade på erövringslistan. Inte hos en, utan hos flera. Och någonstans där på vägen kom drogerna in i hennes liv. Och självmordförsöken. Vid ett av dessa tillfällen kom de varandra nära och hon berättade hela historien för honom.

Förmodligen hoppades hon att skammen skulle lätta om hon lättade sig, men istället blev det tvärs om. Efter bekännelsen bröt hon kontakten helt. Vägrade ha någon som helst att göra med honom. Och hennes nedåtspiral fortsatte.

Det var då han bestämde sig. Han hade svikit henne som barn. Och han kunde inte hjälpa henne som kvinna. Men han kunde hämnas å hennes vägnar. Och han kunde se till att andra inte råkade ut för samma sak.

Och enda sättet att göra det var att eliminera förövarna. Alla som varit inblandade i hennes förnedring. Alla ungtupparna som var med i erövrarklubben. Två var klara och tre stycken kvar. Hans uppdrag var snart slut. Och så även hans liv.

Anna insåg att mannen inte var riktigt frisk, vare sig fysiskt eller psykiskt. Men det förändrade inte saken. Hon var fast.

Utan att förvänta sig ett svar frågade Anna honom vad han hade tänkt sig skulle hända sedan. Till sin förvåning svarade han. Att när de återstående elimineringarna var avklarade skulle han hämta sin dotter, åka hem till byn. Och där skulle de möta döden tillsammans. Han för att möta sitt straff och dottern för att hon länge närt den önskan. Det var den sista gåva han kunde ge henne. Sitt enda barn. Den vackra, men sköra Sofia!