Kapitel 35

Arbetsro var vad han efterlyste. För att kunna fortsätta sitt saneringsarbete. Annas hjärna gick på högvarv, av stress men också av att försöka tolka hans ord. Trots den absurda situationen kände hon sig lättad. Pistolen till trots så var hon inte hotad, inte till livet i alla fall. Hon var enbart ett hinder på vägen, som inte skulle undanröjas utan snarare uppehållas.

Anna försökte få igång ett samtal, men mannen bara log. När hon frågade om han inte ville att hans historia skulle komma ut, att hans motiv skulle bli kända så tittade han förvånat på henne. Det var inte det som var det viktiga för honom. Han ville skapa frid i sitt sinne, genom att straffa de skyldiga. Om omvärlden förstod honom var inte intressant. Han visste vad han gjorde, och för vem.

Trots att mannen var en mördare och nu satt i hennes soffa med en pistol riktad mot henne, så kände hon någonstans ett medlidande med honom. Det var en bruten man, med en stor sorg inom sig som satt framför henne. En sorg som fick honom att begå den dödssynd han gjorde. Att ta andra mäniskors liv.

Samtidigt började den rationella sidan av henne återigen fungera. Hur skulle hon ta sig ur situationen utan att komma till skada? Hur skulle kollegorna kunna få reda på hennes utsatta läge?

På andra sidan Västerbron pågick samtidigt det monotona arbetet med att läsa och motläsa listorna. Vilka namn fanns på samma listor, med utgångspunkt för de 2 offren? Slutligen var det nere i 12 tjejnamn, som ÖH och McD killen hade gemensamt. Och av dessa 12 hade 7 stycken suttit i förhör, de s k bling bling brudarna från den innersta kretsen. Visst kunde motivet finnas där, men det föreföll osannolikt. Mer troligt fanns nog svaret bland de övriga 5 damerna.

En av dessa kunde de sortera bort direkt. Hon hade ett glasklart alibi för det andra mordet. Då var hon nämligen nedsövd efter ett självmordsförsök, den bräckliga lilla Sofie! Kvar fanns då 4 namn att undersöka. Och förhören skulle starta tidigt i ottan.

Så fort B.S fick besked om resultatet kontaktade han utredningsgruppen för att planlägga morgondagen. Alla utom Anna vill säga, för till B.S förtret svarade hon inte på mobilen trots upprepade påringningar. Ett faktum som talade till hennes nackdel. Något B.S memorerade för framtida behov.

Om han i det läget vetat att Anna hade full koll på mördaren skulle han tänkt annorlunda. Men i detta ögonblick var Anna helt ensam om sin vetskap. Att mördaren var en man, och inte en av de kvinnor som B.S siktat in sig på.