Kapitel 38

Snacka om mardröm. Att stillatigande sitta och lyssna på hur mord ska begås. Och att Sofias pappa sedan skall göra en grande finale, genom att ta med sig Sofia i döden. Hon som äntligen verkar se lite ljus i tillvaron, som försöker ta tag i sitt liv och skapa sig en framtid. Och då kommer lilla pappa och bestämmer sig för att uppfylla sin faderliga plikt genom att ta livet av henne! För att det var en önskan han tror att hon har.

Snacka om bullshit! Sofies självmord har varit klara rop på hjälp. Efter närhet och ömhet, efter någon som skulle orka bry sig. No more, no less. Anna känner hur ilskan fullständigt kokar i henne och hon kan inte hålla tyst.

Far ut i en harang där hon talar om vad hon tycker. Om hans sätt att svika sin dotter som liten, och hur jäkla fel ute han är nu när han tror att hon vill dö. Nu, när hon äntligen hittat något att leva för. Och att sedan mörda unga, men kanske inte så oskyldiga, killar för att ge henne upprättelse. Hur tror han att Sofia skulle se på det? Inte med glädje direkt, tvärs om skuldbelägger det henne för all framtid.

Mannen verkar inte höra Anna. Han fortsätter sin monolog, med samma entoniga röst. Och sitter hela tiden och småler. Ett riktigt psycho tänker Anna, men blir av någon underlig anledning inte ett dugg rädd. Någonstans har hon en känsla av trygghet, iaf för henne själv. Det är maktlösheten som hon lider av.

Plötsligt reser sig mannen och säger att det är dags. Han har jobb att uträtta. Och Anna ska följa med. Vilket hon tvärvägrar. Hon påpekar skarpt för honom att hon under inga omständigheter tänker följa med och stillatigande se honom döda ännu en man. No way! Då får han hellre skjuta henne.

Men så var det inte tänkt. Nej då. Anna ska följa med honom in i badrummet, där hon ska tillbringa de närmaste timmarna. Väl inlåst utan en chans att ta sig ut. Inget fönster, tömt badrumsskåp men däremot både mat och dryck. Han har t o m varit så förutseende att han släpat in kudde och filt. För säkerhets skull låser han fast Annas ena hand vid elementet, med ett par handbojor.

Dörren har han preparerat med hänglås och kedja, och med ett snabbt klick är han borta. Anna är helt ensam, i sitt kaklade fängelse utan en chans att kommunicera med omvärlden.

Hon ser över sina möjligheter. Att ordna översvämning skulle kanske gå, om hon nådde till badkaret men så långt räcker hon inte Inte heller till handfatet. För att fixa en översvämning skulle hon behöva plombera toaletten och sedan spola för kung&fosterland i evigheters evighet. Sedan skulle hon behöva vänta ett antal timmar innan det började droppa i grannens tak. Och då skulle kvällens offert redan ha gått vidare till de sälla jaktmarkerna.

Stampa i golvet? Kakelgolv och hon barfota. Skulle inte heller fungera. Möjligen att banka S O S i elementet. Men frågan är om någon i huset skulle greppa det. Å andra sidan var det hennes enda chans, varpå hon satte igång.

Tre korta, tre långa, tre kort och sedan paus. Räkna till 100 och sedan börja om. Anna räknade och dunkade, till handen började ömma. Då bytte hon och använde foten. Samma mönster om och om igen.

Samtidigt nere vid Stureplan börjar kvällens uteliv. De unga och rika anländer i klungor till krogarna. Livet leker och allt är möjligt. Inga sorger så långt ögat kan nå och den ljuva framtiden är deras. Utom för en av dem. För honom har liemannen en överaskning i beredskap. Mannen som ska hjälpa honom på vägen står vid Svampen. Tittar och ler. Trygg i sitt kall. Han har en väg att följa. En enkelriktad sådan. Utan återvändo.