Kapitel 40

Den lugna och avslappnade fredag Anna sett framför sig fanns inte ett spår av. Fullt pådrag, både bokstavligt och bildligt talat. Hennes lilla lägenhet var knökfull av kollegor, där B.S hördes och syntes mest. Marscherandes runt i hennes vardagsrum som värsta fältherren, gormandes order i mobilen i kombination med att han styrde med alla övriga besökare i lägenheten.

Anna satt i köket med tecknaren och försökte få fram en bild av mördaren, men vad hade hon sett egentligen? En man med keps, skärmen långt ned över ögonen och han satt i princip hela tiden med huvudet framåtlutat. Kroppslängden ordinär och utan dialekt. En helt vanlig man, i mörka kläder och keps. Och hur lätt var det inte att byta kläder?

Något gripande låg inte direkt nära till hands. Visst var mannen enligt utsago Sofies pappa, men hitintills hade alla slagningar gett svaret "fader okänd". Så vem var han? Och hur skulle de få tag på honom? Anna hade erbjudit sig att ta ett varv runt Stureplan för att se om hon kände igen honom, men B.S hade bedömt risken som för stor. Om mördaren fick syn på henne förrän hon fick syn på honom skulle de förmodligen förlora honom för alltid.

Istället var B.S inställd på att punktmarkera så gott som alla ynglingar som gick solokvist hem från krogarna kring Stureplan. Hur det skulle gå till rent praktiskt hade han inte avslöjat, förmodligen för att han blev svaret skyldig.

Och tiden rann iväg. Snart började det närma sig första stängning för de ställen som drog igen klockan 1. Först då kunde jakten börja.

Anna försökte övertyga B.S om att deras bästa chans var Sofia. Att Anna skulle åka dit och ta ett snack. Fronta henne med vad hennes s k far ställt till med. Då skulle de få bekräftat om han verkligen var hennes far och även få fram ett namn. Hade de riktig tur kanske även ett foto.

Men B.S vägrade styvnackat, fullt och fast övertygad om att Sofia på ett eller annat sätt var inblandad. Och skulle Anna kontakta Sofia skulle mördaren inse att Anna hade sluppit loss och att jakten på honom var i full gång. Något som inte var i enlighet med B.S önskan.

Summa sumarum slutade det hela med att all tillgänglig personal dirigerades till Stureplan, och i mesta möjliga mån i civila kläder. Instruktionerna var tydliga men nog så svåra - att spana efter en man i förmodligen mörka kläder, ordinär kroppsbyggnad och längd. Medelålders och utan speciella kännetecken. Oddsen för att det fanns en enda sådan man kring Stureplan en fredagskväll var ganska så låga.

Spaningarna pågick fram till tidiga gryningen, utan framgång. Visst hade de plockat in en och annan man, men alla hade snabbt visat sig vara fel. Antingen hade Anna direkt kunnat sortera bort dem, och i 2 tveksamma fall hade rösten avslöjat dem. Ett gigantiskt misslyckande!

När gruppen samlades för en utvärdering tidigt på morgonen var ingen direkt lycklig. Och när beskedet kom att en tredje ung man hittats mördad utanför Fältöversten var missmodet avgrundsdjupt. Deras brist på framgång hade resulterat i ännu ett mord.

B.S svor så det osade, drämde näven i bordet och marscherade ut ur rummet. Alla satt som förstenad. B.S som visserligen alltid syntes och märktes, brukade aldrig tappa fattningen. Men nu hade han gjort det. Och det spred sig en oro i gruppen. Skulle detta bli ett fall där mördaren vann? Där han fick fullfölja sitt mission utan att ta sitt straff? Och hur många fler offer skulle det bli? Innan han satte punkt med Sofia.